4 år senare. Vad har hänt? MASSOR. Varför blogga? Vet inte, känns skönt att skriva. Sitta och knappa på dessa knappar. Det är någonting med det som är så satisfying. Att spy galla. Snacka skit. Är ju ändå ingen som kommer läsa detta längre så varför inte styra en liten dagbok här för mig själv?! Let's go! Skyll dig själv om det är någon jävel som mot förmodan trippar in här och läser, du är välkommen absolut, men som sagt, var beredd på skitsnack ;)
Vad har förändrats? Allt. Exakt allt. Livet är så sjukt annorlunda, trodde ALDRIG jag skulle hamna där jag är idag. Att jag skulle bli ensamstående med tvillingar som inte ens hann fylla 1 år innan den så kallade pappan skulle gå bakom min rygg. Människan var inte direkt bra på att dölja detta men bra på att prata bort det och få mig att känna mig så jävla dum som vågade tvivla på att han ens skulle gå i närheten av någon annan.
Att det till och med var JAG som tog upp att vi kanske ska gå skilda vägar är så jävla fegt av honom. 4 veckor efter vårt uppbrott inleder han en relation med hans "bästa" kompis. Vet du vad det värsta är? Att han är så jävla otrevlig fortfarande efter 1 år. Det är JAG som vill ha en bättre relation. För jag är typ den mest förstående människa du kan träffa, 100% alltså, och är så långt ifrån långsint man kan komma. Jag fattar att känslor inte alltid kan finnas där, men för fan, ta ditt ansvar och gör det bästa av det. Att det är jag som måste försöka det bästa jag kan för att få föräldrarollen att funka är ju bara absurt. Att jag har kontakt med hans flickvän är ju ännu mer absurt. FÖR ATT HAN INTE KAN VARA TREVLIG?! På riktigt. Det är så sjukt så jag vet inte vart jag ska ta vägen.
Det som också är sjukt är att jag kommer fortsätta kämpa för att han en dag kanske kan tänka sig vara trevlig mot mig. Den här människan har jag haft en väldigt nära relation med i 13 år, jag kan inte bara sluta bry mig. Jag bryr mig alldeles för mycket om folk. Jag vill så gärna fråga hur det går på jobbet, hur han tycker det går med barnen och papparollen, hur allt går med Sandra and so on. Men jag vågar inte, han är en person som totalt kapar folk från sitt liv om han behöver. Nu kanske det låter som att jag vill ha han tillbaka. Helt ärligt här nu. Sanna min ord när du läser att jag har gått vidare. Vill INTE leva med han igen. Är glad för att vi har gått skilda vägar, vi har egentligen ganska skilda syner på hur vi vill att en relation ska vara osv. Jag tror och hoppas jag kan få det så mycket bättre. MEN, han är fortfarande en jättefin människa och den här människan ska jag ändå dras med i resten av mitt liv. Vore gött att ha en bra relation till han som jag ger mitt allt till varannan vecka. Senaste lämningen skrattade han faktiskt till lite så wow, man vet aldrig, så småningom kanske jag vågar fråga hur det går på jobbet. Eller nått annat. Är ju jag som får dra i det här tänker jag, om jag vill veta något så får väll jag fråga. Men absolut inte förvänta mig någon fråga tillbaka. Jag vet att jag kommer ta detta personligt varför han inte bryr sig mer efter 13 år bla bla men detta har jag redan sörjt och bearbetat som faen. Och slutar aldrig förvånas så även om jag blir frusterard vet jag att jag får väll vara förbannad en stund men sen kommer det släppa.
Ja, pang, så blev det en hel novell. På tal om något helt annat ser jag framemot en dejt i helgen hihi. Han är typ hur söt som helst och trevlig. Han känns typ lite blyg och tillbakadragen vilket inte alls är min typ av kille men jag avvaktar och ser, det kanske inte alls är så :) Känns spännande!
Jag är hemma nu på grund av symtom, Coronatider.. Haha har typ inga symtom men lite hosta och snuva sååå, testa dig för Corona! Yes, done, inväntar svar imorgon. Om jag får negativt svar imorgon ska jag dra till biltema och köpa en gran och börja julpynta liiteee :D :D ÅH ÄR SÅ JÄVLA TAGGAD PÅ DENNA JUUUL!! Tror det är grejen att se framemot någonting bara. Nu är det så dystert som det kan bli men älskar verkligen julen så det ska bli mysigt att mysa ner sig i allt som har med julen att göra :) Egentligen hade jag planerat att göra en tripp till Uppsala och Linnéa med familj på torsdag, men icket, längtar verkligen tills man får lämna sin stad, är så redo för det. Saknar dig Linnéaa! Så mycket! <3
Avrundar här. Nästa gång kommer jag spy galla över stamningen. BE PREPARED!